Utrikesutskottet om motionskrav rörande Västsahara och mänskliga rättigheter 2007/2008

Blandad pott för Västsahara i riksdagen

Några tidiga kommentarer från Aktionens perspektiv
Riksdagens utrikesutskott har uttalat sig om de motioner som berör situationen i Västsahara. Det blev lite blandat utfall även i år. Formellt avslås alla motionsyrkanden. Det hör till rutinen.

Men utskottet konstaterar att Sverige fortfarande betraktar Västsahara som folkrättsligt ockuperat, och att Sverige ska fortsätta sitt stöd för västsahariernas rätt till självbestämmande. Utskottet ställer sig också bakom Sveriges hållning ifråga om EUs fiskeavtal med Marocko, som också öppnar för fiske i Västsaharas vatten. Utskottet noterar också att utrikesminister Bildt och jordbruksminister Erlandsson vill att avtalet granskas för att se vad det ger för västsaharierna. Även på en del andra punkter går utskottet motionärerna tilll mötes.

Men jämfört med de stolta och absoluta krav på mänskliga rättigheter och demokrati som utskottet ger uttryck för i andra sammanhang är dock motsvarande skrivning om Västsahara märkligt svag och motsägelsefull.

Utrikesdepartementet anser att det "finns risk (vår markering) att Marockos ordningsmakt inte respekterar medborgerliga och politiska rättigheter." Lite längre ned konstateras att "Under senare delen av 2007 tycks polisbrutaliteten ha minskat något." Inte "risken för polisbrutalitet"...!

Det är synd att utskottet (och väl också regeringen) inte riktigt vill tala klartext, något som bidrar till en alltför ljus bild av den marockanska förtrycksregimen. Det försvårar i sin tur för dem som söker stöd från riksdag och regering att förändra den i praktiken eländiga situationen för västsaharier, både i flyktinglägren och i de ockuperade områdena. (SL)

Utskottets text
I sitt betänkande nr 2007/2008:UU9, som innehåller utskottets rekommendationer till beslut i riksdagen, skriver utskottet följande om Västsahara (läs hela utskottsbetänkandet här):

Västsahara

Motionerna

Socialdemokraterna konstaterar i kommittémotion U360 (s) yrkande 13 att partiet sedan länge stöder kampen för ett fritt och självständigt Västsahara. Marockos ockupation måste upphöra, folkomröstningen genomföras och de marockanska kränkningarna av mänskliga rättigheter i Västsahara få ett slut. Det humanitära stödet till de 160 000 flyktingar som sedan mer än 30 år lever i öknen i södra Algeriet måste ökas. Polisario måste fortsatt föra en fredlig kamp och få stöd av omvärlden. I kommittémotion U15 (s) yrkande 33 framhåller Socialdemokraterna att den planerade folkomröstningen måste genomföras. Partiet påtalar att regeringen i sin senaste rapportering om situationen i Västsahara inte nämner att området är ockuperat men förutsätter att regeringen inte ändrat sin syn på områdets status.

Vänsterpartiet begär i kommittémotion 2006/07:U201 (v) yrkandena 1–3 att Sverige i alla internationella sammanhang riktar skarp kritik mot den marockanska regeringens politik i den västsahariska frågan, särskilt när det gäller förbrytelser mot mänskliga rättigheter. Sverige bör som enskild stat och i FN och EU kräva att alla politiska fångar i det ockuperade Västsahara friges. Inom FN bör Sverige verka för att en folkomröstning om Västsaharas självständighet kommer till stånd.

Vänsterpartiet anser enligt yrkandena 5–7 att det fiskeavtal som EU ingick med Marocko 2006 är folkrättsvidrigt och begär att Sverige inom EU ska verka för att avtalet snarast upphävs och att EU fortsättningsvis inte ingår några fiskeavtal med Marocko där västsahariska vatten är inkluderade. I EU bör Sverige arbeta för att unionen, i likhet med USA, i alla handelsavtal med Marocko konsekvent utesluter varor från Västsahara.

Det humanitära biståndet till de västsahariska flyktinglägren behöver öka kraftigt, och Sverige bör enligt Vänsterpartiet i yrkande 8 verka för detta. Sverige bör vidare, enligt yrkande 9, bistå med utbildningsinsatser i form av stipendier till stöd för unga västsaharier, främst kvinnor.

I yrkandena 10 och 11 efterlyser Vänsterpartiet ett svenskt erkännande av Sahariska arabiska demokratiska republiken (SADR). Ett erkännande bör avse både Västsahara som land och dess exilregering.

I kommittémotion U224 (v) yrkandena 1 och 2 föreslår Vänsterpartiet att Sverige i FN verkar för ett utökat mandat för Minurso att skydda den västsahariska befolkningen mot övergrepp från marockansk polis och andra myndigheter. Ett svenskt agerande begärs i EU och FN för att Spanien ska ta sitt ansvar för avkoloniseringen av Västsahara och följa deklarationerna från FN:s generalförsamling och Internationella domstolen i Haag vad gäller Västsaharas rätt till nationell självbestämmanderätt. I yrkande 5 förordar partiet att Sverige tydligt deklarerar sin vilja att bidra med valobservatörer till en folkomröstning om Västsaharas framtid.

I de enskilda motionerna 2006/07:U243 (s) yrkandena 1–8 samt U317 (s) yrkandena 1 och 3–6 förespråkas ett svenskt erkännande av Västsahara som land och av dess exilregering. Västsahara bör enligt motionären få upprätta representation i Sverige. I FN och EU bör Sverige driva frågan om självbestämmande för det västsahariska folket. Sverige bör verka för att journalister och internationella observatörer snarast möjligt släpps in i Västsahara. Den humanitära situationen i flyktinglägren måste förbättras genom ökade anslag till FN:s livsmedelsprogram och UNHCR. FN bör i samarbete med västsaharierna bestämma vilka som ska ha rösträtt i den planerade folkomröstningen om Västsaharas framtid. Sverige bör stödja Västsahara genom att överväga att inrätta ett utbytesprogram för ungdomar. Motionären understryker att Marockos kränkningar av de mänskliga rättigheterna i de ockuperade delarna av Västsahara bör uppmärksammas och bekämpas.

I den enskilda motionen U315 (mp) yrkandena 1–9 begärs att Sverige ska verka för att FN:s och OAU:s fredsplan följs och Marockos ockupation fördöms. Sverige bör inom EU inta en självständig roll i Västsaharafrågan och i FN verka för att folkomröstningen genomförs och bildar grund för en stabil statsbildning i Västsahara. Sverige bör ge hjälp till flyktingar i flyktingläger att återvända, begära att Marocko upphör med tortyr och diskriminering av saharier och driva på för att den illegitima muren genom Västsahara ska rivas. Regeringen bör vidare medverka till att ekonomiska sanktioner införs och bör agera för att Marocko inte ska erhålla EU-bistånd så länge ockupationen av Västsahara fortgår. Sverige bör erkänna Västsahara som nation.

Utskottets överväganden

Västsahara är sedan början av 1960-talet, när området var en spansk koloni, upptaget på FN:s lista över icke självstyrande områden som ska avkoloniseras. En svårlöst konflikt råder sedan 1975 om områdets status mellan Marocko och den västsahariska befrielserörelsen Polisario. Marocko hävdar att Västsahara är en del av Marocko (”de sydliga provinserna”), medan Polisario driver rätten till självbestämmande för västsaharierna, som även innefattar rätten till ett självständigt Västsahara.

Med anledning av en motion konstaterar utskottet att Sverige fortfarande anser att Västsahara folkrättsligt är ockuperat.

År 1988 enades parterna i Västsaharakonflikten om FN:s fredsplan för Västsahara och en FN-styrka, Minurso, upprättades några år senare. Styrkan övervakar vapenvilan mellan Marocko och Polisario och har även i uppdrag att organisera en av FN:s säkerhetsråd beslutad folkomröstning om områdets status. Folkomröstningen har inte kunnat genomföras och sedan 2000 pågår i stället politiska förhandlingar mellan parterna under ledning av FN:s generalsekreterares personliga sändebud för Västsahara. Minursos mandat förlängdes genom resolution 1813(2008) med 12 månader fram till den 30 april 2009.

Under 2007 lade Marocko och Polisario fram var sin plan för en lösning på konflikten. Utifrån planerna uppmanades de av säkerhetsrådet i resolution 1754 (2007) och senare resolution 1783 (2007) att inleda villkorslösa förhandlingar i god tro för att nå en snar lösning på konflikten. Den marockanska planen är ett förslag om långtgående autonomi för Västsahara inom Marocko. Förslaget från Polisario utmynnar i en folkomröstning som även innehåller alternativet självständighet. Båda förslagen ligger till grund för förhandlingar och har behandlats lika av FN även om säkerhetsrådet särskilt välkomnat Marockos ansträngningar som ”seriösa och trovärdiga”.

Under 2007 ägde två förhandlingsomgångar rum under ledning av FN-chefens nuvarande personliga sändebud Peter van Walsum utan att man kom in på substansfrågorna. Två likaledes resultatlösa möten har hittills hållits under 2008.

FN:s generalsekreterare har senast i april 2008 rapporterat till säkerhetsrådet om förhandlingarna om Västsahara (S/2008/251). Generalsekreteraren konstaterar där att parternas positioner fortfarande befinner sig långt från varandra och att det knappast förekommit något utbyte som kan betecknas som förhandlingar. Parterna har dock ställt sig bakom en kommuniké där behovet slagits fast att föra processen vidare till en mer intensiv och påtaglig förhandlingsfas samt enats om ett femte förhandlingsmöte.

Enligt Utrikesdepartementets rapport om de mänskliga rättigheterna i Västsahara 2007 är uppgifterna om MR-situationen där knapphändiga och svåra att verifiera. Uppgift står ofta mot uppgift. Den olösta frågan om områdets framtid bidrar till att den process mot ökad demokrati och frihet som märkts i Marocko under senare år inte har varit lika påtaglig i Västsahara.

Med hänvisning till behovet av säkerhet finns enligt Utrikesdepartementet risk för att den marockanska ordningsmakten inte respekterar medborgerliga och politiska rättigheter. Rapporter om fysiska övergrepp och utomrättsliga frihetsberövanden förekommer. Yttrandefriheten i Västsahara förblir begränsad. Detta gäller också för Marocko, enligt Utrikesdepartementets senaste MR-rapport för landet. Även om yttrandefriheten där har vidgats avsevärt där under senare år intar landet en blygsam 106:e plats på Reportrar utan gränsers lista över pressfriheten i världen, en försämring från 2006 då Marocko rankades på plats 97.

En del positiva tecken finns trots allt i Västsahara. Under senare delen av 2007 tycks polisbrutaliteten ha minskat något. Befäl ur ordningsmakten i både Marocko och Västsahara fick under 2007 undervisning om mänskliga rättigheter, delvis finansierad av EU, för att de i sin tur ska kunna utbilda sina underordnade. Ytterligare ett positivt tecken är att det statliga rådet för mänskliga rättigheter (Conseil Consultatif des Droits de l’Homme) betalar ut skadestånd till personer som tidigare decennier blivit offer för grova övergrepp och brott mot de mänskliga rättigheterna, tar emot enskilda klagomål och arbetar för en bättre förståelse för respekten för de mänskliga rättigheterna.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) besökte under 2006 såväl Västsahara som läger i Algeriet för västsahariska flyktingar och konstaterade att MR-situationen överallt var allvarlig, i synnerhet i Västsahara. OHCHR lyfte vad gällde Västsahara särskilt fram avsaknaden av rätt till självbestämmande, repressionen mot MR-aktivister, brutalitet från ordningsmakten, avsaknad av möjlighet till rättvisa rättegångar, samt begränsningar i yttrande-, förenings- och rörelsefriheten. Frågan om saknade personer, både civila och militärer, från båda sidor borde ges större uppmärksamhet för att ge klarhet i vad som har hänt dessa personer.

Enligt EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna 2007 fortsätter unionen att noga följa utvecklingen i Västsaharafrågan. EU fortsätter med uttalanden om de humanitära aspekterna på konflikten. Dessa spörsmål tas upp i den politiska dialogen inom ramen för associationsavtalet mellan EU och Marocko, bl.a. i den särskilda underkommittén för mänskliga rättigheter, demokratisering och samhällsstyrning. Frågan diskuteras också vid återkommande tillfällen med Algeriet. EU slår i den nämnda årsrapporten fast att det fortfarande förekommer människorättsproblem som rör yttrandefrihet och mötesfrihet, tillträdet till det territorium som finns under marockansk administration och till flyktingläger i Tindoufområdet på algerisk mark och under kontroll av Polisario.

Vad gäller motionsförslagen om erkännande av SADR, Västsahara som stat, erinrar utskottet om att ett erkännande är ett folkrättsligt begrepp och att den princip som tillämpas av Sverige är att staten ska vara etablerad, dvs. den ska ha ett avgränsat territorium, en fast befolkning och en regering som effektivt kontrollerar territoriet. Beträffande motionsförslaget om upprättande av en västsaharisk representation i Sverige kan nämnas att Polisario driver ett informationskontor i Stockholm och tas emot av Utrikesdepartementet.

Trots svårigheterna att finna en lösning på konflikten vill utskottet understryka att det internationella samfundet måste fortsätta att stödja en process som kan leda till en lösning på den mer än 30 år långa konflikten. Utskottet välkomnar och stöder de initiativ till en politisk lösning som inletts genom resolution 1754 (2007) och efterföljande möten i FN-regi och anser att FN ska fortsätta att spela en central roll i dessa. Regeringen har också meddelat FN att Sverige är berett att lämna stöd till processen om FN och parterna så önskar. Om en folkomröstning kommer till stånd förutsätter utskottet att Sverige i positiv anda prövar möjligheterna att medverka med valobservatörer.

Utskottet anser att Sverige ska fortsätta sitt stöd för västsahariernas rätt till självbestämmande och att en politisk lösning som har parternas stöd och som grundas på folkrätten kan accepteras. Denna inställning tar bl.a. hänsyn till 1975 års utlåtande om Västsahara från Internationella domstolen. Sverige måste enligt utskottet fortsätta uppmärksamma västsaharakonflikten för att kunna ta initiativ när förutsättningar finns. Ansträngningarna att få till stånd en folkomröstning måste oförtrutet fortsätta. Detta förhållningssätt bör enligt utskottet prägla Sveriges agerande även i EU.

I fråga om motionsförslaget om mandatet för Minurso konstaterar utskottet att Sverige varit positivt till att FN-missionen skulle få mandatet utökat till att innefatta övervakning av MR-situationen.

Vad gäller förutsättningarna för att få till stånd en ändrad syn från EU:s sida på Västsaharafrågan bedömer Utrikesdepartementet att det i dag inte finns stöd inom EU för en reviderad EU-policy eller för att öka EU:s aktiva medverkan i ansträngningarna att lösa konflikten.

Den humanitära situationen bland västsahariska flyktingar, som behandlas i motioner, har tagits upp av såväl EU som Sverige. I dag lever enligt FN:s flyktingorgan UNHCR ca 90 000 flyktingar, varav många är undernärda, i läger i Algeriet. Enligt Utrikesdepartementets rapport om de mänskliga rättigheterna i Västsahara 2007 är det exakta antalet västsahariska flyktingar i Algeriet oklart eftersom biståndsorganisationerna av politiska skäl inte tillåtits göra någon folkräkning. Beroende på källan varierar uppgifterna mellan 90 000 och 160 000, enligt departementet.

I slutet av februari 2008 uppmärksammade FN:s livsmedelsprogram (WFP) bristen på medel för att förse dessa människor med livsmedel.

Utskottet konstaterar att ett betydande svenskt bilateralt bistånd lämnas till flyktingarna från Västsahara och att medel tillförs också via EU:s humanitära program ECHO och multilaterala organisationer, däribland UNHCR. Sammantaget är Sverige en av de största bilaterala biståndsgivarna till de västsahariska flyktinglägren. Vårt bistånd är av humanitär art och består huvudsakligen av livsmedel, hygienartiklar och kläder. Sverige är också en av de största bidragsgivarna till de nämnda organisationerna. WFP och UNHCR har använt delar av Sveriges bidrag till förmån för de västsahariska flyktingarna. Sida lämnar via enskilda organisationer humanitärt stöd till flyktinglägren.

I UNHCR:s verksamhet ingår arbete med hälsoprogram och utbildning, där sport och idrott ingår för flyktingbarn och ungdomar, med särskilt fokus på flickor. Vad gäller utbildning i västsahariska flyktingläger, som tas upp i motionsförslag, anger FN:s generalsekreterare i sin senaste större rapport om Västsahara (S/2007/619) att ett betydande tillskott av skolböcker tillhandahållits, även om behoven ännu inte är tillgodosedda.

Med anledning av motionsförslag om EU:s fiskeavtal med Marocko som innefattar västsahariska fiskevatten framhåller utskottet att Sverige var den enda EU-medlemsstat som röstade nej till avtalet. Detta skedde i EU:s jordbruks- och fiskeråd i maj 2006. Utskottet stöder den svenska hållningen i frågan om fiskeavtalet och beklagar att EU:s medlemsstater inte instämmer i denna. Genom avtalet fick fiskebåtar från unionens medlemsstater tillgång till Marockos territorialvatten. Avtalet exkluderade inte västsahariska vatten. Några möjligheter att i dagsläget riva upp avtalet torde enligt Utrikesdepartementet inte finnas.

Fiskeavtalet mellan EU och Marocko löper på fyra år och förlängs med ytterligare fyraårsperioder om inte någon av parterna säger upp det. Avtalet innehåller en bestämmelse om årliga möten med en gemensam kommitté för EU–Marocko för att övervaka genomförandet av avtalets bestämmelser. Såväl utrikesminister Bildt som jordbruksminister Erlandsson, som i regeringen ansvarar för fiskefrågorna, har uppgett att Sverige har för avsikt att föreslå att sahariernas fördelar av avtalet granskas vid nästa årliga möte med den gemensamma kommittén.

FN:s generalsekreterare konstaterade i sin rapport om Västsahara i oktober 2006 att det internationella samfundet oundvikligen blir alltmer vant vid den marockanska kontrollen över Västsahara. Fiskeavtalet som slöts i juli 2006 mellan EU och Marocko är ett typexempel på detta, enligt generalsekreteraren.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2006/07:U201 (v) yrkandena 1–3, 5–11, 2006/07:U243 (s) yrkandena 1–8, U15 (s) yrkande 33, U224 (v) yrkandena 1, 2 och 5, U315 (mp) yrkandena 1–9, U317 (s) yrkandena 1 och 3–6 samt U360 (s) yrkande "