Marocko
Marocko - soligt turistland med mörka baksidor
För Marocko är det uppenbarligen viktigt att ha ett gott rykte och att avvisa eller förneka varje ifrågasättande eller kritik - internationellt och på hemmaplan.
Det är viktigt för att kunna fortsätta att spela rollen av en av EUs närmaste vänner, att kunna vara god handelspartner och lönsamt investeringsland. Men också att vara pålitlig säkerhetspolitisk vakthund åt EU och USA i sin region och kunna stärka även sitt militära grepp över Västsahara och gentemot grannen Algeriet. Allt detta samtidigt som ockupationen och den ekonomiska exploateringen av Västsahara fortsätter.
De djupa ekonomiska och sociala klyftorna i det marockanska samhället är en ständig fara. De mest uppenbara brotten mot de mänskliga rättigheterna i Marocko har mildrats. Men den svenska regeringens beskrivning av regimen som en "exekutiv monarki", dvs en feodal diktatur som inte får kritiseras, är fortfarande relevant. Kung Mohammed VI slår vakt om arvet från sin far Hassan II och hans ockupation av Västsahara, nu senast med ett uppmärksammat och avslöjande tal till minne av den s.k Gröna Marschen 1975. Se också om kungens förmögenhet.
Internationellt måste regimen ta skydd bakom sina goda vänner, bl a Frankrike, Spanien, Storbritannien, för att kunna undvika att ställas till svars för sina uppenbara brott mot internationell rätt. Se mer om EUs roll och om samarbetsavtalen.
Denna vänskap går ut över den västsahariska befolkningen, som förlorat både sitt hemland, sina demokratiska, mänskliga rättigheter, och har livsvillkor som vi vet från allmän medicinsk erfarenhet medför ökade sjukdomsrisker, både fysiska och psykiska, med risker för en för tidig död
Dessa mörka sidor av det marockanska samhället syns sällan i media och saknas helt i turistinformationen. Ytterst få turister vet att under det berömda torget Djemaa El Fna i Marrakech ligger en av polisens förhörscentraler, där hundratals västsaharier under åren förhörts och torterats. Tystnaden är bokstavligen ett dödshot för många västsaharier, torterarna vet att deras övergrepp sällan når offentligheten.
Våra texter här är inget försök att ge en samlad bild av Marocko. De bidrar förhoppningsvis till att fylla ut de informationsluckor vi upplever finns här i Sverige, och ökar förståelsen för den kamp som det västsahariska folket fört i decennier. De redovisar också ockupationens och förtryckets konsekvenser, de ekonomiska brott som sker och hur de stora aktörerna i det internationella samhället ofta tyst spelar med i plundringen, när det i stället ganska enkelt går att få ett slut på hela konflikten, enligt internationell rätt.