Marocko - varumärke för illegal handel

Grönsaksodling utanför Dakhla

Är det OK att uppmana till bojkott av varor och tjänster från Marocko? Vilka produkter rör det sig i så fall om och hur kan man argumentera? Den här sidan ger en allmän info som svar på frågor till Aktionen.

Marocko - En ekonomi byggd på lösan sand …?

Marocko har på papperet en inte så oäven ekonomi. Det välvilliga samarbetet med stormakter som Frankrike, USA och med EU ger en viss status och glans i internationella kretsar. Men glansen håller inte för en närmare granskning.

Ekonomin bygger till stor del på stulna resurser. Statusen bibehålls så länge de välvilliga vännerna Frankrike, Spanien och EU bortser från grundläggande fakta. Dit hör att ingen stat i världen erkänner Marockos rätt till det ockuperade Västsahara, att polisvåldet, övervakningen och diskrimineringen av den västsahariska befolkningen ökar, samt att viktiga delar av samarbetet med Marocko innebär grava brott mot folkrätten.

Stulna varor på de internationella marknaderna

Vi här i Sverige har redan upptäckt att även vi, ovetandes, köpt Omega3-kapslar med olagligt producerad och importerad fiskolja från Västsahara. I sardinburkar från Marocko ingår också sardiner fiskade i Västsahara. Mycket på den läckra skaldjurstallriken som svenska turister beställt på restaurangen i Agadir eller Casablanca kan komma från Västsahara. Det växande ”konstgjorda” jordbruket i ockuperade Västsaharas öken levererar drivhustomater till svenska matkedjor. Cocktailtomater från Västsahara strömmade in inför julen 2011. Många andra produkter finns på EU-marknaden.

Men det stora ekonomiska klippet för regimen i Marocko är brytning och export av fosfatmalm, ca 3-4 miljoner ton per år (se video). Den säljs till många av världens konstgödselproducenter. Och det gäller stora mängder: till en enda fabrik i Litauen levereras årligen 250-400 000 ton. Det stigande priset på bristvaran fosfat gör den marockanska kung Mohammed VI och kretsen kring honom allt rikare. På ett år, 2008-09, ökade kungens personliga förmögenhet med 1 miljard USD, främst tack vare fosfatinkomsterna!

Andra mineralresurser, som olja, järn, zink, koppar, guld, silver och s.k. sällsynta jordartsmetaller (för bl a mobiler, datorer och annan elektronik) står på tur att exploateras. Men det kanske farligaste är Marockos aggressiva marknadsföring av stora uranfyndigheter som är inbäddade i vissa fosfatmineraler i Västsahara.

Accepterar vi att medverka till fortsatt stöld och häleri?

Sverige, EU och de flesta andra stater säger sig slå vakt om folkrätten, som i detta fall säger att Marockos plundring av Västsaharas naturresurser är olaglig, alltså stöld respektive handel med stöldgods (i svensk lagtext kallat häleri). Europaparlamentets jurister har förklarat att det nu gällande Fiskeavtalet bryter mot folkrätten. Detsamma gäller nuvarande och kommande Jordbruksavtal. Men i praktiken accepteras stölderna av flera rika länder, som gärna tar del av den lönsamma exploateringen. Vi konsumenter blir ovetande medbrottslingar. Hur kan vi undvika att själva bli indragna i den olagliga hanteringen? Hur kan vi få stater och företag att respektera den delen av folkrätten?

Tre angreppsvägar mot den illegala exploateringen

- Via stater och internationella organisationer

FNs medlemsstater är bundna att respektera bl a FN-stadgan och den sk avkoloniseringsresolutionen 1514 från 1960. Den talar om ursprungsbefolkningens rätt till sitt lands naturresurser. De är också bundna av den resolution från 1974 som säger att "Ingen stat har rätt att främja eller uppmuntra investeringar som kan utgöra ett hinder för befrielsen av ett ockuperat territorium." Några rika länder, däribland de nordiska, betraktar uttryckligen Västsahara som ockuperat. De borde alltså också följa påbuden ovan.

Frihandelsorganisationen EFTA, där Norge ingår, har, liksom USA, undantagit Västsahara i sina handelsavtal med Marocko. För det norska företag som importerade Omega 3 från Västsahara innebar det ett bötesstraff på över 10 miljoner kronor för brott mot importreglerna. Det är också vad striden om Fiskeavtalet mellan EU och Marocko gäller.

- Via företag och deras etiska regler

Företagsvärlden betonar ofta att de inte tar ställning i politiska frågor. Men samtidigt har en del företag, genom opinionspåverkan och konsumenttryck, anslutit sig till olika frivilliga uppförandekoder, som rör minimiregler för kvalitet, miljökrav, produktionssätt, t ex barnarbete, och andra etiska frågor. Det för Västsahara mest relevanta etiska regelverket är det FN-sponsrade Global Compact, som bl a refererar till den folkrätt som beskrivits ovan. Det täcker både allmän affärsverksamhet och finansieringsetik. Ett stort antal företag världen över har anslutit sig.

I Sverige gäller det t ex de stora kedjorna ICA, COOP och Axfood. – ”Axfood gör affärer med företag, inte nationer, säger presschefen Ingmar Kroon i en intervju. Men företag som vi gör affärer med skall inte producera på ockuperade områden. Det ingår i vår ’uppförandekod’ och är lika giltigt i våra affärer med Marocko i deras konflikt med Västsahara”.

Det är ett uttalande som borde gälla alla Global Compact-anslutna företag. Omega 3-affären visade också att även varor som var ”kontaminerade” med produkter från det ockuperade Västsahara togs bort från sortimenten hos apotek respektive hälsokost- och matbutiker.

- Via konsument- och opinionstryck

I dagens överlastade snabbsköpsmiljö har vi som konsumenter fullt upp med att hitta det man behöver till lunch eller middag. Vi överlåter en del av kontroll- och informationsansvaret på säljarföretaget. De ska hjälpa oss välja och handla övervägt. Att kunna se vad som är nyttigt, miljösmart, etiskt och moraliskt. Men ingen är allvetande eller ofelbar. Därför behövs uppmärksamma ögon som upptäcker varor som slinker genom kontrollsystemet. Där har vi alla möjlighet att bidra varningssignaler och frågor när vi ser misstänkta varor (och tjänster med för den delen).

Det brukar respekteras av de företag som har höga etikregler, även om det ibland kan medföra extra besvär och omstuvning i leverantörslistan.

Den stora, inkomstbringande exportprodukten, fosfat, handlas nästan helt i fabriksledet. Där är informations- och opinionsarbete den mest effektiva metoden. Även kemi- och jordbruksföretag kan ha etikregler som är relevanta. Konstgödselproducenternas kunder kan kontaktas. Fosfat är farligt för havsmiljön, inte minst i Östersjön. Miljörörelsen och andra talar för ett så kemifritt jordbruk som möjligt. Det handlar ju också om stora sjötransporter som seriösa rederier inte gärna vill bli ertappade med. Finansiärerna är en viktig grupp att samarbeta med, eftersom de ”etiska” bland dem inte ska finansiera kemiföretag eller distributörer av stulen fosfat. Opinionsarbetet mot den illegala fosfathandeln är globalt, och har nu börjat ge viktiga resultat. 

Vårt kampanjarbete riktas mot Marockos plundring och ockupation av Västsahara

Alla exemplen och rekommendationerna ovan ligger därför inom folkrättens ramar. Det är viktigt att betona i externa kontakter, samt att vi inte vänder oss mot det marockanska folket!

Som enskilda personer kan vi gå längre. Som att själva avstå från att köpa eller utnyttja produkter från Marocko för att det stärker regimens ekonomi och stöder ockupationen. Och uppmana andra göra likadant!