Kung Mohammeds ”demokrati-tal” ger enväldet en ansiktslyftning

Marockos kung Mohammed VI presenterade den 17 juni ett förslag till ny grundlag för landet i ett tal till nationen. Den nya författningen ska, enligt kungen, göra Marocko till en rättsstat med demokratiska institutioner samt säkra god förvaltning, ett värdigt medborgarskap och social rättvisa. Det är något som man verkligen kan önska det marockanska folket! Men beskrivningen stämmer inte.

På punkt efter punkt tar kungen nämligen tillbaka de generösa löftena. Han behåller rollen som nationens högste företrädare, höjd över all kritik, som andlig ledare, som överbefälhavare, att utnämna regeringsmedlemmar, ministrar och andra höga tjänstemän samt som sammankallande och ordförande för regeringssammanträdena. Som tidigare kan han också upplösa parlamentet. Kungen ska också vara symbol för landets enhet, oberoende och territoriella integritet.

Det senare knyter an till den sista punkten i talet, som gäller den regionalisering som föreslås i grundlagen. Den innebär bl a att ”provinsen” Västsahara får ett regionalt styre som representerar den lokala befolkningen, dvs med en majoritet av marockanska bosättare och en guvernör utnämnd/godkänd av kungen. Syftet är att skapa ett fullbordat faktum, som effektivt stoppar en lösning enligt FNs fredsplan och Västsaharas självständighet.

Med detta förkrossande arv från ett feodalt förflutet väger löftena lätt om en fristående civil förvaltning, ett fristående rättsväsende, stöd till oppositionen, inrättande av en Ombudsman och ett Nationellt Råd för Mänskliga Rättigheter. De åtgärderna kan, om de genomförs, bli till nytta för det marockanska folket i en oklar framtid då demokrativågen på allvar nått Marocko. Men till dess blir de mest en fasad som skyddar den nuvarande regimens internationella rykte.

Trovärdigheten i de långa utläggningarna i talet om insatser för de mänskliga rättigheterna sjunker som en sten när vi ser hur energiskt och konsekvent regimen, nu senast i april 2011, kämpat emot att FN-styrkan MINURSO ska få granska MR-situationen i Västsahara. Vissa gärningar tål uppenbarligen inte offentlighetens ljus. Det lär de väl inte heller få om Västsahara blir en marockansk ”provins”. Detsamma kan om sägas åtgärderna mot korruption i Marocko, eftersom många bedömare anser de största skurkarna finns i kretsen kring kungen.

I sak kan alltså talet, och själva grundlagsförslaget, lätt avfärdas som skräddarsydd politisk propaganda, med mycket väsen för lite ull.

Beslutsprocessen är stilenlig, mer exekutiv än demokratisk. Folket får knappt två veckor på sig att läsa de ca 180 paragraferna, debattera och välja sida. Folkomröstningen ska ske den 1 juli – i år!!

Men i den internationella stormaktspolitiken, där Marocko används som en värdefull bricka, finns det många som vill tro på utfästelserna. Som gärna spenderar demokratipengar på regimen, för att undvika en regimändring. Därför får vi vara beredda på att Mohammed VIs ”reformvilja” får beröm och applåder, både internationellt och här hemma, som en rumsren samarbetspartner. Vi har alla en viktig uppgift att bemöta detta, sakligt och pedagogiskt!

Läs hela talet, svenska UDs bedömning av regimen 2007, om turerna kring ett MR-mandat för MINURSO, samt kungens angrepp på oliktänkande i sina tal i november 2009´och 2010