Framgång för hungerstrejkande västsahariska fångarna

Den marockanska regeringen har förlorat ännu en konfrontation med dem som kräver respekt för mänskliga rättigheter och självständighet för det ockuperade Västsahara. I tisdagskväll kom beskedet från de sex fängslade ledarna som hungerstrejkat sedan den 18 mars i ett fängelse nära Rabat.

- Vi avbryter vår hungerstrejk efter att vi fått utfästelser från de marockanska myndigheterna under de två senaste veckornas samtal och möten om vårt fall. Utfästelserna kan, enligt spansk press, innebära frigivande under de närmaste dagarna. I gruppen ingår Brahim Dahane, mottagare av det svenska Per Anger-priset 2009, för att han ”med stort personligt mod och stora uppoffringar försvarar respekten för de mänskliga rättigheterna”. Han arresterades veckorna innan prisutdelningen i Stockholm.

Brahim Dahane: Brahim Dahanes syster Aisha tar emot Per Angerpriset till hennes brorFängslandet av Dahane och hans kollegor, samt deras 45 dagar långa hungerstrejk, har väckt en våg av internationella protester, också från Sverige. Den kända västsahariska frihetsaktivisten Aminatou Haidar väckte i höstas samma uppmärksamhet. Den marockanska regimen drog in hennes pass och utvisade henne från sitt hemland till Spanien. Efter trettio dagars hungerstrejk på Lanzarotes flygplats tvingade det internationella trycket Marocko att upphäva deportationen, lämna tillbaka passet och låta Haidar återförenas med sin familj.

- Det är glädjande att den internationella opinionen griper in med kraft i de enskilda fallen, säger Sören Lindh, VästsaharaAktionen. Men sådana här konfrontationer, som äventyrar aktivisternas hälsa och liv, måste få ett slut. Marocko måste förmås att respektera sina internationella åtaganden att skydda och försvara de mänskliga rättigheterna.

EU är en av den marockanska ockupationsmaktens främsta allierade. Enligt samarbetsavtalet mellan EU och Marocko ska “respekten för de demokratiska principerna och grundläggande mänskliga rättigheter … inspirera såväl den interna som externa politiken i EU och Marocko” och vara en viktig grundsten i samarbetet.

- Så har det stått sedan år 2000, utan att EU reagerat på det växande antalet övergrepp och fängslanden. Det är pinsamt för EU. som en människorättens förespråkare, och är ett svek mot dem som kämpar för att återvinna rätten till sitt ockuperade och exploaterade land, avslutar Sören Lindh, VästsaharaAktionen.