Flyktinglägrens problem och behov

Skapad: 2007-11-07, Senast uppdaterad: 2010-03-03

Läger i ett av världens tuffaste områden

Flyktinglägren ligger i en steril öken strax väster om staden Tindouf i södra Algeriet. Den enda naturresurs lägret har tillgång till är underjordiska vattenkällor. Vattnet är av dålig kvalitet och då det måste pumpas upp och sedan distribueras inom lägret blir tillgången begränsad.

Det finns ingen naturlig vegetation i området. Med stor arbetsinsats lyckas man odla en mindre mängd grönsaker. Många familjer har ett par får eller getter men antalet hålls nere då det inte finns annat foder än matrester och vad man har råd att köpa. Kartong fuktad i vatten är ett alternativt foder till getterna. En hönsfarm för äggproduktion har anlagts i lägret.

Någon annan industriell produktion av livsmedel eller andra varor finns inte. Man är därför i det närmaste helt beroende av bistånd för sin överlevnad. Och det har brister som går ut särskilt över barnens och kvinnornas hälsa. Läs mer om Hälsosituationen för lägerbarnen är bekymmersam.

Trots detta finns ändå en grundläggande samhällelig service, med skolor, sjukvård, administrativt självstyre etc.

Vy över ett av lägrenVy över ett av lägren



Ett stort antal organisationer är engagerade i att bistå flyktingarna med olika förnödenheter för deras mest grundläggande behov. Den västsahariska Röda Halvmånen svarar för merparten av distributionen till hushållen av det inkommande stödet.

- FNs flyktingorgan UNHCR bistår med bl.a. tält och fordon.
- EUs biståndsorgan ECHO med bl.a. livsmedel.
- World Food Program sänder livsmedel.
- Algeriska Röda Halvmånen ombesörjer alla transporter till lägren, en viktig uppgift då det är 180 mil till närmaste hamn. Man bistår även med tält och mycket annat.
- Ett antal spanska organisationer och kommuner bistår med allt från livsmedel till tandvård. Man organiserar även sommarvistelser för ett stort antal västsahariska barn hos spanska familjer så att de får tillfälle att komma bort från öknen en tid under den varmaste perioden.
- Praktisk Solidaritet, riksorganisation för Emmaus Björkå, Emmaus Stockholm, Brödet & Fiskarna samt Gävleborgs biståndsgrupp, sänder sedan 30 år insamlade kläder och skor till flyktingarna. Det statliga biståndsorganet Sida har bidragit till finansieringen av dessa frakter. Praktisk Solidaritet har också, med stöd från Sida, sänt bl.a. lastbilar för vattentransport och sedan ett år tillbaka livsmedel i form av fiskkonserver.
- Norska Kirkens Nødhjelp bedriver nutritionsprojekt riktat till sjukhusens patienter och personal.
- I Sverige har Röda Korset bistått med bl.a nya tält när ett störtregn förstörde stora delar av lägret.
- Socialdemokratiska kvinnoförbundet har lämnat stöd till ”Olof Palme-skolan” i lägret.
- PMU stödjer barnverksamhet i lägret genom en systerorganisation i Algeriet. PMU sände även tält i samband med översvämningen 2006.

Bilateralt stöd lämnas också från flera länder, främst Algeriet. Tillsammans med bl.a. Kuba, Libyen tar man t.ex. emot studenter från lägret.

Listan är på intet sätt komplett och vi tar gärna emot information för att komplettera den.

Många är alltså engagerade. Men trots detta råder det ofta brist på mat och andra förnödenheter i lägren. Det finns två huvudskäl till detta;
- WFPs leveranser är ej anpassade till ett långsiktigt åtagande som detta. Deras s.k. food-basket som främst består av mjöl, linser och olja kan fungera under några månader i en akut katastrofsituation, men är alltför fattig på proteiner och näringsämnen för att ge rätt näring till t.ex. ett barn under hela dess uppväxt. Därtill kommer att WFP ofta har problem med finansieringen vilket leder till försenade eller uteblivna leveranser. Kompletteringar kommer ibland från andra organisationer, som nämnts ovan, men inte i tillräcklig grad för att helt undanröja problem med fel- och undernäring som för liten och obalanserad kost medför.

- WFP och EUs katastroforganisation ECHO har drastisk sänkt volymen på leveranserna med motiveringen att befolkningen i lägret skulle vara mindre än de 165.000 som POLISARIO hävdar. Man lämnar idag (2010) endast bistånd till 125.000 flyktingar.

Flyktingarna upplever den försämrade situationen som ett försök att pressa dem att ge upp och acceptera Marockos villkor. Många röster har förgäves höjts i protest mot detta ensidiga ställningstagande från de stora givarorganisationerna.