EU-Parlamentet bromsar upp jordbruksavtalet med Marocko

Skapad: 2011-02-09, Senast uppdaterad: 2011-08-13

EU-Parlamentets Kommitté för internationell handel beslöt den 7 februari att vänta med sitt besked om det nya jordbruksavtalet med Marocko. Orsaken är oklarheter i den avtalstext Kommissionen förhandlat fram, och som Parlamentets jurister nu granskat.

- Innefattar det nya, utvidgade jordbruksavtalet med Marocko också Västsahara, följer det folkrätten och vad sägs om märkningen av produkter från Västsahara? De frågorna ställde EU-Parlamentet till sina jurister. Men juristerna finner Kommissionens avtalstext så oklar på dessa punkter att de inte kan besvara frågorna. Juristerna råder därför Parlamentet att klara ut dessa frågor med Kommissionen innan Parlamentet tar ställning till avtalet enligt de nya Lissabon-reglerna.

Parlamentets beslut kommer som en extra börda på de redan ansträngda avtalsförhandlingarna med Marocko om ett fortsatt Fiskeavtal. Tvisten mellan Parlamentet och Kommissionen väcker naturligtvis en del nya frågor. Har Kommissionen skrivit en tafflig text, eller är skrivningarna avsiktligt vaga för att undvika den debatt om Västsahara, som hittills främst förts om Fiskeavtalet? Ska EU följa folkrätten, eller gå på ”den ekonomiska realpolitiken”?

Motsättningen illustreras tydligt i dagsrapporteringen om fiskeavtalet. Fiskekommissionären Damanaki vill uppenbarligen följa folkrätten, och undanta Västsahara från EU-samarbetet, medan andra starka företrädare för Kommissionen motsätter sig detta.

Jordbruksavtalets utvidgning har diskuterats och beslutats av Kommissionen, och i kontakt med Ministerrådet. Hur har den svenska regeringen tillämpat sin egen politik gentemot Västsahara, förklarad senast av Carl Bildt i en riksdagsdebatt före jul? Har Bildts slutord i den debatten - ”Sveriges stöd gäller fortsatt folkrätten och Förenta nationernas ansträngningar …” – också varit styrande för Sveriges agerande i dessa överläggningar?

De två avtalen är för det västsahariska folket prövostenar för trovärdigheten i EU:s högtidliga deklarationer om demokrati, mänskliga rättigheter och internationell rätt. Det gäller deras liv, deras självbestämmande och rätten till sitt land och dess resurser. Men också för Sveriges trovärdighet i valet mellan folkrätt och rofferi.

Det finns också ett vidare perspektiv. I Kairo, Tunis och andra huvudstäder ställs demokrati och rätt mot envälde och girighet. Många frågar var de utländska aktörernas insatser för de värdena fanns innan dagens demonstrationer och mot-kravaller. Frankrike och USA m fl har ertappats med fingrarna i syltburkarna, och först nu på någorlunda allvar börjat påtala orättvisor och maktmissbruk. Sannolikt har det skadat deras anseende i den delen av världen för lång tid framåt.

Regimen i Marocko har många likheter med Egypten och Tunisien: envälde, korruption, förtryck, stora sociala klyftor. Därtill kommer den olagliga 35-åriga ockupationen av Västsahara. Omvärlden kan hyfsa ekvationen genom att befria Marocko från den folkrättsliga börda ockupationen utgör, vilket också rimligen borde underlätta en omställning till demokrati i själva Marocko.

Kommentar av Sören Lindh, koordinator VästsaharaAktionen

BilagaStorlek
EP Legal Service om jordbruksavtal - frihandel.pdf179.78 kB