Artiklar och citat från andra media

Aminatou Haidar uppmärksammas i GP
Göteborgs-Posten 2008-12-22

Människorättsaktivist visar hur övergreppen fortsätter
Aminatou Haidar har riskerat sitt eget liv för ett fritt Västsahara. För sin kamp har hon fått Robert Kennedys pris Human Rights Award.

I sitt tacktal i Washington sade Aminatou Haidar att Marockos övergrepp mot de mänskliga rättigheterna fortsätter. Hon nämnde bland annat kidnappning, tortyr, begränsad yttrandefrihet och dessutom plundringen av Västsaharas naturresurser.

Läs hela artikeln

Behandlingen av marockanska flyktingar - och av marockansk polis?

Sverige har avvisat marockanska flyktingar til Marocko. I åtminstone ett par fall har de betraktats som misstänkta terrorister, med anknytning till "separatiströrelsen" Polisario.

Den 23 november sände TV4s program "Kalla fakta" ett långt reportage under rubriken "Ett rop på hjälp - Sveriges metoder i kriget mot terrorismn". Där berättas om 29-årige Abderazzak Jabri som avvisades för tre månader sedan.

Samtidigt hade Svenska Dagladet bl a en uppfräschad version av en tidigare artikel om honom.

Uppgifterna i programmet och artikeln är uppseendeväckande på olika sätt. Beteckningen "separatiströrelse" för Polisario är felaktig enligt svensk officiell ståndpunkt, men vanlig i den marockanska regimens språkbruk. Om sådana uppgifter används, och kanske blir utslagsgivande i Säpos rekommendationer till Migrationsverket, är det oprofessionellt. Anmärkningsvärd är också uppgiften att svenska dokument om marockanska flyktingar kommer i den marockanska polisens händer.

För en par månader sedan avslöjades uppgifter Marockos olovliga underrättelseverksamhet och påtryckningar på personer med marockanskt ursprung i Holland och Belgien, liksom frikostiga gåvor och förmåner till politiska beslutsfattare i resp land.

Den fråga som också bör ställas efter de här aktuella mediauppgifterna är vilken roll marockanska poliser och infiltratörer har i Sverige. Ett fall av olovlig underrättelseverksamhet avslöjades och avdömdes i Göteborg för ett antal år sedan. Indikationer om liknande aktiviteter har har inte saknats i media sedan dess. Det är kanske dags för en ordentlig kartläggning, och utstädning av eventuella olovliga uppgiftslämnare och torpeder, även här i landet.

Läs mer i SvD:
Ø         Terrorfånge i Sverige
Ø         Få terrormisstänkta döms
Ø         Säpo stoppar misstänkta
Ø         Regeringen hade uppgifter om tortyr

Västsahara-diskussionen i FNs Fjärde Kommitté om avkolonisering, i oktober 2008

FNs Fjärde Kommitté, med beteckningen Special Political and Decolonization Committee,
är en av Generalförsamlingens sex Huvudkommittéer. Kommittérna förbereder och lägger förslag till resolutioner och beslut för Generalförsamllingens plenara möten. I kommittéerna finns både representanter för medlemsstaterna och fristående företrädare, ”petitioners”, för olika intressegrupper kring de frågor repektive kommitté behandlar.

Fjärde Kommitténs möte i början av oktober illusrerar rätt väl de olika synsätten på Västsahara-konflikten och sätten att argumentera för respektive ståndpunkt.

En kortfattad resumé av de olika fristående inläggen finns tillgänglig i två pressmeddelanden, 8 och 9 oktober, från FN:

http://www.un.org/News/Press/docs//2008/gaspd398.doc.htm
http://www.un.org/News/Press/docs/2008/gaspd399.doc.htm
http://www.un.org/News/Press/docs//2008/gaspd400.doc.htm

Här kan inlägget från den norska Stöttekomitéen för Vest-Sahara vara särskilt intressant att läsa i sin helhet inför Aktionens fortsatta arbete:

-----------------------------------------------------------------------------------------

Hearing of Petitioners on Western Sahara by the Special Political and Decolonization Committee, (Fourth Committee), United Nations, New York
October 9, 2008

Remarks by Mikael Simble, Representative of the Norwegian Support Committee for Western Sahara

Mr. Chairman, distinguished delegates,

First of all, I would like to thank you for letting me address you here today on behalf of the Norwegian Support Committee for Western Sahara. For us, the respect for international legality and Human Rights is fundamental for the successful resolution of any international conflict.

Unfortunately, not all governments support these norms. At least, they are not quite willing to let their actions be guided by them when it comes to Western Sahara. As this distinguished audience is well aware of, there is a large number of United Nations rulings, opinions and resolutions confirming Western Sahara's status as a Non- Self-Governing territory and the illegality of Morocco's continued occupation. Examples of such are the ruling of the International Court of Justice in October 1975 and the opinion of the United Nations Under-Secretary-General Hans Corell in 2002. Nevertheless, states like France and the United States continue to give political and material support to Morocco's continued occupation of Western Sahara. That has to stop.

Likewise, several private and state-owned companies from many countries consciously collaborate with the Moroccan occupier in exploiting the rich natural resources of western Sahara, brushing aside protests from the Saharawis themselves, the international solidarity movement and sometimes their own governments that they are in violation of international law and that they're supporting and paying for a brutal and illegal occupation.

We believe that these attitudes and acts seriously undermine the efforts of the United Nations to resolve the conflict over Western Sahara, they undermine our common security and will be a source of shame for those countries and companies as the history of the liberation of Africa's colonies is finally written.

That is why the Norwegian Support Committee for Western Sahara in August of this year felt compelled to report the Norwegian fertilizer company Yara International to the Norwegian police for dealing in stolen goods. Contrary to their own earlier promises and advice from its largest owner, the Norwegian government, Yara had once again imported Western Saharan phosphates to their processing plant at Hærøya, Norway.
Other Norwegian-owned companies such as the shipping company Gearbulk and the fishing company Sjøvikgruppen have so far resisted calls to cease their exploitation of Western Sahara's resources but both they and other foreign companies can expect increased outside pressure in the times ahead.

Another example, is here in United States. Yesterday, on October 8th, a bulk vessel full of phosphates from occupied Western Sahara will arrive at a port in Tampa, Florida. The local importer, fertilizer producer Mosaic Co, must have paid the Moroccan state phosphate company around 15 million USD for this one single shipment. That equals half of the entire multilateral aid to the refugee camps in Algeria. This week has also seen similar shipments arriving Belgium and Bulgaria.

At the same time, this and last week, Sahrawis in Western Sahara have taken to the street to protest this industry. Yesterday, there was a demonstration in Western Sahara against the Irish oil company Island Oil and Gas –which is exploring for oil for the Moroccan government, in disregard of the mentioned UN legal opinion from 2002.

We take this opportunity to repeat our call on these companies, their shareholders and the governments represented here to put an end to these highly unethical and unacceptable activities.

Mr. Chairman,
Of a long list of concerns for the treatment of Saharawis under occupation and the sorry plight of the Saharawi refugees, we are particularly touched by the fate of the Saharawi Human rights defenders. These Human rights defenders are particularly singled out by the Moroccan forces for harassment and maltreatment and often end up as political prisoners in the infamous "Black Prison" in El Aaiun or around Morocco. As has been documented and denounced by Saharawi, Moroccan and international Human Rights organizations, the majority are subjected to prolonged interrogation and some or all of the following Human Rights violations when detained: beatings, torture or other degrading treatment, rape, threats of rape or murder, forced feeding or injections when on hunger strike, isolation and deportation to Moroccan jails.

Among them are shining examples of dedication to the cause of liberation, tolerance and dignity, like Ms. Aminatou Haidar, recognized through several human rights prizes such as the Robert F Kennedy Memorial award this month. Other activists that deserve mention are Brahim Noumria, Sidi Mohammed Daddach and so many others who have suffered forced 'disappearance', torture and many years of imprisonment under subhuman conditions at the hands of the Moroccan occupiers.

It is important that the participants of this forum understand that the fate of these Saharawi human rights defenders- often political prisoners- is crucial to the success of the efforts of the United Nations in Western Sahara. I will mention three reasons for that:

1: they are actually doing the job of the United Nations. They are the ones who most actively promote the implementation of the UN resolutions in Western Sahara, and they do so through peaceful means,

2: through their courage, dedication and readiness to sacrifice their freedom and even their own lives they are defending concepts under great pressure globally, such as respect for human rights, respect for international law and negotiated peace agreements and the inviolability of inherited colonial borders.

3: through their peaceful work, based squarely on the respect for Human Rights and international legality, they lay the foundations for future peaceful coexistence between a decolonized Western Sahara and Morocco, thus hoping to avoid that the conflict returns to the agenda of the UN Security Council and the Fourth Committee.

Mr. Chairman,
There should be no doubt that most Saharawis, both under occupation and in exile, are determined to continue struggling for their inalienable right to self-determination. In this situation, Morocco has two options: either to continue to brutally suppress any hint of dissent and protest in Western Sahara through arrests, torture, killing and "disappearances" - or to start going down the path of respect for Human Rights, democracy and international legality. Until today, Morocco has obstinately followed the path of oppression and further continued violation of international law.

It is therefore high time that the international community, represented by the United Nations, tells Morocco that enough is enough. Countries like France and the United States must place respect for international law and the freedom of others before their own interests. Continued Moroccan occupation of Western Sahara not only threatens the peace and stability of the entire Maghreb region but it also undermines the ability and credibility of the United Nations as an arbiter in international conflicts. Foreign companies that collaborate with the Moroccan occupier must understand that high ethical standards and corporate social responsibility will set them apart as the companies of the future rather than the past.

While the international community is procrastinating and debating the issue, the Saharawis are paying with their freedom, exile, blood and tears to attain their basic inalienable rights as a nation. We therefore appeal to all governments and organizations represented here today to put real, tangible pressure on Morocco to immediately halt the repression of the Saharawis, to respect Human Rights, to put an end to the virtual blockade of the Western Sahara and ultimately, to end the occupation of Western Sahara.

Thank you for your attention.

.--.

Kommer Marocko in i EU:s finrum?
Ledare i Tidningen Broderskap 40/2008, 2008-10-01

MAROCKOS FÖRHANDLINGAR med EU om ett fördjupat partnerskapsavtal är i sitt slutskede. Det kan dröja någon månad eller två innan det är klart. Situationen liknar på flera sätt Israels förhandlingar som ledde till ett fördjupat partnerskapsavtal. Om det bara handlade om det marockanska folket och deras kultur, och kanske skulle EU kunna acceptera det odemokratiska statsskicket, då vore det inga problem. Men det handlar om en orättfärdig ockupation av Västsahara, med stora och tragiska flyktingproblem. Marocko bryter mot internationella regler och mot mänskliga rättigheter och internationella domstolen för att plundra Västsahara på sina resurser, främst fisk, fosfat och sand.

Ett stort problem är att EU ganska villkorslöst släppte in Israel i finrummet trots den brutala ockupationspolitiken. I hela arabvärlden kritiseras västvärlden för dubbel bokföring, att Israel får bryta mot internationella överenskommelser, FN-resolutioner och mänskliga rättigheter, som arabländer förbjuds att göra. Skulle EU säga nej till Marocko, då bekräftas den anklagelsen på ett övertydligt sätt.

Om Marocko knyts närmare EU, inte bara genom handel, utan också politiskt och kanske säkerhetsmässigt kan det bland annat innebära att Västsahariska varor hamnar på den svenska marknaden, ”made in Marocko”.

Läs hela ledaren.

Låt Västsaharierna avgöra sin framtid
Sörmlands Nyheter 20 augusti 2008

I jättelika flyktingläger strax utanför gränsen till sitt hemland sitter tusentals västsaharier i väntan på att få avgöra sin framtid. FN har slagit fast att de har rätt att folkomrösta om Västsaharas självständighet, och därmed frihet från marockansk kontroll. Men folkomröstningen dröjer. Den utlovas men skjuts ständigt upp. Samtidigt tömmer europeiska båtar fiskevattnen utanför Västsaharas kust, och det land dit flyktingarna väntar på att få återvända hålls i ett järngrepp av Marocko.
Det finns en plan för framtiden, som sagt är den antagen av FN. Men ingen eller mycket liten press sätts på Marocko att följa beslutet.
All människor bör ha rätt att styra över sin egen framtid, så även västsaharierna. Därför måste Sverige som land och svenskarna som medmänniskor tala om problemet, visa sitt stöd och arbeta för att FN-beslutet efterlevs. Även i tider då andra diktaturer, på grund av olympiska spel eller andra orsaker, är mer i ropet.
Johan Pettersson
Vice förbundsordförande CUF

SVT Aktuellt om Västsahara och livet i lägren

Aktuellts Nina Hjelmgren har besökt lägren och de befriade områdena. Hon ger en bred bild av det aktuella läget. Inslaget börjar efter 19 minuter av Aktuellt 21.00 den 15 augusti.
Se inslaget på SvT Play. Tyvärr måste Du själv klicka fram rätt dag och sändning (i textad version).

Boråsaren mitt i den glömda konflikten

Sommaren är ungdomsutbytets tid. Borås Tidning uppmärksammar 6 juli 2008 ett besök från Sverige i lägren:

I Västsahara finns den glömda konflikten. Här har människor bott utanför landet i flyktingläger i 30 år.

Tillsammans med sju andra SSU:are har han bott med och besökt flyktingarna.
– Det är dags att bryta tystnaden och uppmärksamma situationen här, tycker han.

Läs hela [url=http://www.bt.se/nyheter/boras/borasaren-mitt-i-den-glomda-konflikten(727966).gm] artikeln[/url]

EU kramar Israel - och Marocko

Tidningen Broderskap rubricerar sin ledare 19 juni 2008
Europa på väg att förlora sin själ:

- SÅ HAR DÅ ALLTSÅ EU:s utrikesministerråd beslutat att det vill uppgradera partnerskapsavtalet med Israel, det som är från 1995. Detta trots att den grupp på 14 EU-parlamentariker som efter ett besök i området nyligen avrådde från en sådan uppgradering."

Och tidningen ställer frågan: "Hur ska EU göra när nästa land i kön ska uppgraderas? Det handlar om Marocko som mot internationell rätt ockuperar Västsahara. Om EU plockar fram sina urholkade mänskliga rättigheter för att begränsa partnerskapet med Marocko, så blir det en demonstration inför hela världen att Israel mäts med andra mått än övriga länder."

Läs hela ledaren

Vad gör en stat självständig?
SUNDSVALLS TIDNING och även Hallands-Posten, 2008-05-06. Av Aron Lund

Den 17 februari 2008 blev Kosovo en självständig stat. Eller? Vad som hände var att Kosovos parlament ensidigt utropade självständighet från Serbien. Sverige erkände "Republiken Kosovo" den 4 mars, och USA och andra tungviktare har gjort samma sak. Men inte FN. Hittills har bara 38 stater erkänt Kosovo, och det är långt ifrån de 128 röster i Generalförsamlingen som krävs för medlemskap.

Läs hela krönikan Vad gör en stat självständig?

Protestera mot Marocko nu!
4.5 2008, Uppsala Nya Tidning, UNT. Av Lena Thunberg.

VÄSTSAHARA. Få röster höjs mot Marockos förtryck av befolkningen. Människorättsaktivister torteras och döms till långa fängelsestraff för brott de inte begått, skriver Lena Thunberg.
Nyss hemkommen från en omtumlande resa till den ockuperade delen av Västsahara, läser jag med stigande förvåning utrikesdepartementets rapport om de mänskliga rättigheterna i Västsahara.
Ingenstans i rapporten nämns att Marocko de facto är en ockupant eller att västsahariernas rätt till självbestämmande är en fråga för FN att försvara och genomdriva.
Jag tog mig in i den Marockoockuperade delen som turist. Något annat hade varit omöjligt. Jag hade tur och fick träffa många västsahariska människorättsaktivister.

Läs hela artikeln

FN-general avvisar marockansk propaganda

En marockansk webbsida försöker misskreditera den danske generalen 2urt Mosgaard som i två år var chef för FNs övervakningsstyrka Minurso i Västsahara.

av Ingrid Pedersen, www.vest-sahara.no (Norwegian Support Committee for Western Sahara) Oslo, 25. April, 2008

Läs hela artikeln FN-general avvisar marockansk propaganda

Rabab Amidane hoppas på omvärldens stöd för ett självständigt Västsahara.

GP 8.3.2008, av Marina Malmgren

Rabab Amidane greps av den marockanska polisen och fördes till Svarta fängelset i al-Ayun. Hon misshandlades, hängdes upp i ena handen och släpptes inte ner förrän nästa dag.
- Alla är rädda för Svarta fängelset, för elchocker och övergreppen där, säger Rabab Amidane, som är i Sverige för att uppmärksamma oss om situationen för västsaharierna.

Det är kallt i det blåsiga Göteborg och hon drar fram den tunna västsahariska melfhan i turkos, svart och vitt mot pannan. Den mörka kappan knäpps till sista knappen.
- Nej, kylan är inget problem, säger 23-åriga Rabab Amidane tålmodigt. Redan som tonåring deltog hon i fredliga demonstrationer för ett fritt Västsahara. Och Rabab Amidane tvingades lämna gymnasiet i al-Ayun.
- Jag flyttade till en annan stad i Västsahara. Studenterna demonstrerade där också. Men då höll jag mig utanför. Jag ville så gärna ha min studentexamen för kunna läsa vidare.

Det finns inga universitet i Västsahara och Rabab Amidane studerar nu engelska vid universitetet Cadi Ayyad i Marrakech i Marocko.
- I maj förra året höll vi en fredlig hungerstrejk, polisen omringade universitetet och sköt med tårgas. Både mina vänner och jag själv misshandlades, säger hon och visar fotografier som bevis. Polisen använde batonger, jättelika blå-röda märken syns på bilderna. Studentskan Sumaya blev knivskuren och Rababs studiekamrat Sulthana blev illa slagen. De utsattes för sexuella övergrepp.
- När vi släpptes var vi blodiga. Utländska turister tittade på oss och ryggade tillbaka. Och poliserna som gick bakom oss kallade på taxi, så vi snabbt kom därifrån, säger Rabab Amidane. Sulthana tvingades skriva under ett papper, där det stod att västsahariska studenter angripit och skadat henne. Hon dömdes till ett års fängelse, men släpptes efter några månader.
- Nu har hon opererats i Barcelona i Spanien, men ögat gick inte att rädda. Ett hårt straff för att ha försvarat yttrandefriheten, säger Rabab Amidane och lägger pannan i djupa veck.

Vi sitter på ett kafé på Linnégatan, utanför rusar spårvagnar och bilar förbi, men vi förflyttas till Västsahara när hon med inlevelse berättar om det hon och hennes familj råkat ut för. Rabab Amidane berättar om sin mamma som själv upplevde inmarschen 1975 och "allt det hemska som hände då".
- Mamma var rädd och gjorde till en början allt för att vi inte skulle engagera oss i självständighetsrörelsen. Men alla mina systrar, min bror och jag själv ville veta mera.
- Och nu är också mamma drivande, minst lika mycket som vi. Hon är medlem i The Saharawi Women Movement, söker upp och hjälper kvinnor och barn som fängslats, säger Rabab Amidane och lyser upp.

Det är svårt att få jobb i Västsahara - och för den som är engagerad i självständighetsrörelsen är det så gott som omöjligt.
- Myndigheterna lockar med pengar eller hänvisar västsaharier att söka jobb i Marocko och hoppas att de som utbildat sig ska träffa någon marockan eller marockanska, gifta sig och stanna där, säger hon.

Europa ses av många som enda utvägen. Ett 20-tal unga västsaharier som ville till Kanarieöarna för att söka asyl blev upptäckta innan de satte sig i båtarna. Myndigheterna säger att ungdomarna försvunnit på havet - men mödrarna tycker det är underligt att inte ett enda spår synts av dem och misstänker något annat. Mammorna till ungdomarna fortsätter sina demonstrationer framför en regeringsbyggnad i al-Ayun.
- De blir slagna av polisen så att andra kan se det. Trots rädslan fortsätter mödrarna, säger Rabab Amidane. Minst 500 personer har försvunnit sedan 1975 utan att någon vet vad som hänt dem. Mödrar och människorättsaktivister arbetar för att deras öden ska bli utredda - de vill ta reda på var de försvunna finns eller om de dött.

Rabab Amidanes familj har trakasserats för sitt engagemang och polisen har gjort ett 20-tal räder i hemmet. Hon, mamman och systrarna, den yngsta 14 år, har blivit misshandlade av marockansk polis. Rabab Amidane har gripits ett flertal gånger, men har inte dömts till fängelse. Det har däremot hennes yngre bror, 21-årige El Ouali Amidane. Han dömdes till fem års fängelse efter en fredlig demonstration för självständighet i oktober 2006.

Rabab Amidane berättar att hon bara åker hem om hon kan stanna i Västsahara en lite längre tid. Hon är alltid orolig för att polisen ska arrestera och förhöra henne. Men senast hon var hemma gick det bra.
- Polisen gick igenom bussen med studenter på väg hem från Marocko. De flesta studentskorna hade dolt ansiktet med sina sjalar och de tvingades lämna id-handlingar och förhördes. Men jag som visade ansiktet brydde de sig inte om - den gången.
- Jag blev så förvånad, men kunde andas ut.

Människorättsaktivister och ungdomar fängslas och torteras utan formella noteringar. Enligt Amnesty International körs personerna sedan många gånger rakt ut i öknen och lämnas kvar där. 2005 började det västsaharierna kallar den fredliga Intifadan och som fortfarande pågår. Men nu är de unga otåliga. De vill ha folkomröstning och självständighet. De talar om att ta till vapen.
- Krig är en lösning, men den absolut sista utvägen. Mycket kan göras dessförinnan, säger Rabab Amidane. Jag hoppas på omvärldens stöd och en fredlig övergång till självständighet.

Rabab Amidane i Marrakech
Från Amnesty Press 03/07
Av Lena Thunberg

I Marrakech i Marocko finns ett berömt torg, Djemaa el Fna. Vid ena änden ligger en polisstation. Men under själva
torget ligger hemliga celler, där marockaner och västsaharier misshandlas och torteras.
– Det var cirka 30 västsahariska manliga studenter som satt bakbundna med bindlar för ögonen i ett rum den 9 maj i
år. Vi var också några kvinnliga studenter. Ibland fördes någon av oss ut ur rummet och vi kunde höra skriken, när han eller hon torterades, berättar Rabab Amidane, 22 år, som studerar engelska vid universitetet i Marrakech.

Läs hela artikeln.

"Vi blir fysiskt och psykiskt misshandlade av marockanerna"
GP 8.8.2007 Av Erik Halkjaer

22-¨riga Rabab fr¨n det ockuperade Västsahara berättar att hon trakasseras och misshandlas av marockansk polis. Varvschef Dan Johansson, fr¨n Marstrand, handlar med fisk i västsahariska vatten. De delar inte uppfattning i Västsaharafr¨gan.

I början av maj stormade marockansk polis universitetet Cadi Ayyad, i Marrakech. Den besköt demonstrerande studenter med t¨rgas och slog, enligt polisen, ner br¨kstakar.
Rabab är västsaharier och studerar engelska vid Cadi Ayyad. Vid ett Sverigebesök i slutet av juli berättade hon för GP att det rört sig om en fredlig hungerstrejk som hon själv deltagit i. De svälte sig i protest mot att andra studenter gripits och misshandlats vid tidigare tillfällen.
- Polisen omringade universitetet och p¨ natten sköt de t¨rgas och angrep oss. Eftersom vi var omringade kunde vi inte fly.

Rabab och flera av hennes väninnor misshandlades, Soltana förlorade ett öga och Sumaya knivskars i magen. Kniven ska ha burits av en polis.

Läs hela artikeln hos GP.

Process inledd mot Marocko
Arbetaren 18 december 2007. Av Ulf Andersson

På måndagen inleddes en rättslig process i Madrid mot 13 höga marockanska militärer och politiker som anklagas för folkmord, mord och tortyr.

Fyra västsahariska vittnen hördes av den spanske domaren Baltazar Garzón som blev världsberömd när han 1998 försökte få den förre chilenske diktatorn Augusto Pinochet utlämnad till Spanien.
– Detta är en historisk dag för det sahariska folket och ger en glimt av hopp för att få fram sanningen om vad som hänt de många saharier som försvunnit under 32 års kamp för självständighet, sade Hourria Ahmed Lamaadel till den algeriska nyhetsbyrån APS efter att hon hade vittnat.
De personer som Baltazar Garzón vill åtala finns inte på plats i Madrid men rättsprocessen anses ändå få stor betydelse då den handlar om personer som general Hosni Benslimane och Yassin Mansuri, som under kung Mohammed VI var chef för säkerhetstjänsten. Garzón har baserat sitt fall på dokumentation när det gäller 542 västsaharier som mördades eller försvann 1975–76 i samband med Marockos invasion. Många av offren var spanska medborgare då Västsahara sedan 1884 hade varit en spansk koloni.
Västsahara är rikt på fosfat och det finns stora förhoppningar om att området också har stora oljefyndigheter.

Terrorn mot Västsahara är en skamfläck
GP 25.8 2007. Av Lena Thunberg

Sverige och EU måste agera så att Afrikas sista koloni Västsahara får sin självständighet, skrev fyra riksdagsledamöter, varav två moderater i en debattartikel.
Detta ondgör sig nu de moderata riksdagsledamöterna Ewa Björling, Göran Lindblad och Ulf Sjösten över i en replik.
Att propagera för ett självständigt Västsahara är ”detsamma som att propagera för en kommunistisk gerillaregim”, skriver de. Polisario har ”gjort sig känd för att inte backa för terror som förhandlingsredskap”, hävdar de.
Man tar sig för pannan.

Läs hela artikeln Terrorn mot Västsahara är en skamfläck

Torture Charges Mar Western Sahara Talks
The Guardian / Associated Press
Saturday June 23, 2007 7:01 PM

By JOHN THORNE

LAAYOUNE, Western Sahara (AP) - With each question she refused to answer, Zahra Bassiri said, Moroccan police grabbed her hair, yanked her head back and slammed her face against the wall.

Activists say pro-independence demonstrators have suffered from escalating police brutality recently ahead of talks this week on the status of Western Sahara, a disputed, Texas-sized swath of North African desert that has been a major source of tension between the region's powers since Morocco occupied it three decades ago.

The United States wants neighbors Morocco and Algeria and Western Sahara's main independence movement, the Algerian-backed Polisario Front, to agree on a peace plan so that the region can focus on another pressing North African problem: al-Qaida-inspired Islamic terrorism.

But one reason why expectations are so low at the United
Nations-sponsored talks between Morocco and Polisario are persistent accusations from Saharawis, Western Sahara's once nomadic people, that Morocco rules the region brutally.

Läs hela artkeln (3 sid).

Tidigt exempel att följa ...

Global aktion mot exploateringen av Västsaharas naturresurser

Alecta, Första och Sjunde AP-fonden, Handelsbanken och Öhmans fonder. Stora svenska fondförvaltare som tar hand om och placerar svenska löntagares träget hopskrapade och minskande pensionspengar. Alla fem är aktieägare i ett ledande amerikanskt oljebolag, Kerr-McGee. Alla fem har lovat sina kunder och försäkringstagare att placera pengarna på ett ansvarsfullt och etiskt godtagbart sätt. Nordens största tjänstepensionsföretag Alecta med 27 000 kundföretag och 1,6 miljoner försäkrade skriver t.ex i sin ägarpolicy: ”Det är väsentligt för Alecta som ägare i aktiemarknadsbolag att dessa följer lokal lagstiftning inom de jurisdiktioner där de är verksamma. Alecta anser vidare att en genomtänkt hantering av miljö- och etikfrågor samt sociala frågor leder till långsiktiga fördelar för aktiemarknadsbolagen.”

Vackra ord, men hur ser verkligheten ut?

Kerr-McGee har tecknat avtal med ockupationsmakten Marocko om att bidra till den olagliga exploateringen av Västsaharas naturresurser. Och oljan är bara ett exempel. Andra företag från den ”utvecklade” världen rövar fisk, fosfat, sand, järnmalm och kanske uran från ett folk som väntat i över trettio år på den utlovade folkomröstning som skall avgöra dess framtid.

En snabb bakgrund bara. Västsahara är stort som drygt halva Sverige. Kusten är över 100 mil lång. Landet består mest av sand- och stenöken. Spansk koloni/provins i nästan 100 år fram till 1975. De bästa två tredjedelarna ockuperas av den nordliga grannen Marocko som byggt en minerad och bestyckad mur genom hela landet mot den tredjedel som kontrolleras av SADR, Sahariska Arabiska Demokratiska Republiken. Sand- och stenmuren är lång som vägen mellan Trelleborg och Kiruna. FN-övervakad vapenvila mellan Marocko och befrielserörelsen Polisario sedan 1991. Majoriteten av västsaharierna bor i självförvaltade flyktingläger på algerisk ökenmark strax utanför det egna landet. FN:s säkerhetsråd har enhälligt antagit en fredsplan utifrån rätten till självbestämmande. Den ger saharierna autonomi under marockansk överhöghet i fyra år och därefter ska en folkomröstning avgöra självständighet eller inordning i Marocko. Polisario har ställt upp på planen, men Marocko vägrar envist.

Den allsmäktige kungen av Marocko gör nu allt för att FN:s beslut inte ska genomföras och för att världen ska acceptera status quo. Frankrike har stora historiska och ekonomiska intressen i Marocko. Man röstar visserligen för fredsplanen i FN men stöder samtidigt obstruktionen och försöker styra EU:s nordafrikapolitik. Franska kartor redovisar nästan alltid Västsahara som en del av Marocko. Exploateringen av naturresurser bidrar också till att befästa ockupationen.

En internationell aktion av helt nytt slag genomförs i dagarna. Forskare och solidaritetsarbetare som studerat skövlingen i Västsahara har organiserat en samfälld aktion riktad mot aktieägarna i Kerr-McGee. I nitton länder har de kontaktats och uppmanats att ställa krav på att Kerr-McGee lämnar Västsahara den 1 maj då nuvarande avtal går ut. Om oljebolaget vägrar, uppmanas aktieägarna att sälja sina aktier. Tidigare tillskrevs etiska rådgivare världen över med uppmaningen att ”svartlista” KMG. Alla andra företag i oljebranschen har redan lämnat Västsahara efter påstötningar från den globaliserade solidaritetsrörelsen.

När oljeintressenterna lämnat är det dags att ta tag i fisket. Fiskenäringen är Västsaharas viktigaste resurs. Vattnen längs den långa atlantkusten innanför Kanarieöarna är några av världens fiskrikaste En stor del av de marockanska bosättarna är sysselsatta inom fiskeindustrin. Det är främst före detta höga marockanska officerare som kontrollerar fisket och fiskeindustrin i Västsahara. De kan förmodas stå nära kungen. Företag från bl.a. Västeuropa och Japan har avtal med marockanerna. EU har börjat förhandla med Marocko om fisket i dessa vatten som Marocko inte har någon rätt till. Vi anar att det kommer att visa sig att det även finns svenska intressen med i bilden.

Svenska konsumenter vill vi uppmana att inte köpa marockanska sardiner. Det är nästan alltid stöldgods från Västsahara. Den svenska regeringen och EU-representationen uppmanar vi att verka för att EU inte tecknar avtal med Marocko om fiske i de västsahariska vattnen. Det handlar nästan alltid om tjuvfiske. Det svenska näringslivet uppmanas att hålla rent från allt engagemang som berör ickesahariska intressen i Västsahara. Ni är välkomna när frihet och självständighet råder!

Den som vill veta mera om vad man kan lära av fallet Västsahara i FN jämfört med t.ex. Palestina har ett gyllene tillfälle den 17 april på ABF-huset i Stockholm, då Polisarios chefsförhandlare Mohamed Khadad deltar i EN ANNAN RÖST.

Marianne Eriksson (v) f.d. ledamot EU-parlamentet
Jan Strömdahl ordf. Föreningen Västsahara
2005-03-28